Kom och tänka på lite saker med de här nya livet som mamma:)

Det är en helt omställning, det är faktiskt de jag tänkte alltid förut att jaja de e sånt som alla säger för att säga de att de blir en omställning, ungefär samma sak som man ska säga att man har fin frisy om man klippt sig. Men det är verkligen så en omställning.

Man ska nog veta var man har varandra och ha ett stabilt förhållande innan man börjar skaffa barn, jag kan säga detta eftersom jag inte tydligen hade det,

Allt var bra till en början men sen med hormoner, avundsjuka och allt annat som kom under graviditeten så blev de värre med allt och tydligen rasa allt,

men sen kom dagen då lilla Linnea föddes vi var jätte glada för att hon tittat ut och vi fick träffa henne, men även då var allt kaos, jag mådde skit av att amma ja gillade de inte alls.. Kunde gråta flera gånger om dagen för pga amningen, jag hatade det men ja stod ut, dom på rådgvningen sa att du ska inte om du inte mår bra men ja pinade mig lite och till slut orkade jag inte.

på samma gång var de allt annat i mitt förhållande jag och Joseph hade väl inte alltid så bra och vi var inte alltid sams. som ni vet så flyttade han..
och nu är vi påväg i rätt riktning igen, har bestämt oss för ca 2 månader sen att vi ska försöka igen och de går bra :) 

men de e en enorm omställning i ens liv att få barn och bli föräldrar. Spec första året har ja fått höra och av mina egna erfarenheter som mamma (som inte vart så länge bara 8 månader) men de e stor skillnad dom första månaderna iaf när man får en till i familjen, som ska ha mat, som inte sover när man vill, som ska ha unerhållas osv. 

Vilket kan resultera i att om man inte får sova på nätterna, man blir irriterad och arg, på sin parter i mitt fall. Aldrig på Linnea men på sin partner.. Allt rubbas ju liksom hela ens dag och natt..

Så dom som skaffar barn för at reparera eller göra sin relation bättre,? Frågar ni mig så funkar de absolut inte blir snarare motsatsen,.
Missförstå mig inte nu och tro at jag och joseph gjorde de vi hade de skitbra tills jag var inne halva min graviditet ungefär de var där de började med alla bråk och jag var avundsjuk för att han kunde göra saker och inte jag, vilket slutade i att jag blev irriterad och vi bråka.. Men iaf så tror ja inte på att skaffa barn för att stärka kärleksrealationen mellan 2 stycken.

 

Jag har även mått så dåligt som ja aldrig gjort förut nu den här tiden som jag oc Joseph var ifrån varandra, det var en hemsk tid, man var VERKLIGEN ensam, tyckte ja var de förut men nu var man verkligen det!
Gud vad hemskt de var, satt oftast hemma ensam på kvällarna, på dagarna rännde ja på med Fina men kvällarna just när man kommer hem 4 -5 och sen visste man att man hade ingen hemma de e ingen som kommer hem mera de e bara jag jag och linnea och jag!!  hon somna 8 och sen då? jo man satt där fundera, saknade, älskade och fällde en tår eller två kanske. De var hemskt jo.. Vill aldrig vara ifrån kärleken igen. jag skulle gjort allt för att de sku bli vi igen och nu blev det så:)
Nå nu är allt bra jag svävar på rosa moln! Jag älskar min familj Joseph, Linnea <3
Och ja har underbara vänner <3